tjerniis

hade en plugg dag med sara och mikkis idag, det gick rätt bra.
fick iallafall lite gjort !
gick tillbaka till skolan sen för att jobba på öppet hus.
va väll inget att sätta på topp 10 listan men men.. betygen !
åkte hem och nu sitter jag här och ska väll sova eller nå..





när våra ögon möts är allt jag känner är avsky.
Jag ser in i ögonen som stirrar tillbaka på mig och hatet bara växer.
Våra ögon undviker varandra och låtsas att vi inte finns.
Man säger att ögonen är ett fönster till själen men den själ
jag ser i dessa ögon är bara ett misslyckande.
Jag forsöker att titta in i dessa stirrande ögon
och jag försöker skrika att dom ska sluta stirra, men dom bara fortsätter.
Hatet bubblar i kroppen och musklerna är på helspänn.
Jag vill bara skrika att dom ska försvinna, skrika ut all mitt hat
mot dessa ögon, skrika vilket misslyckande dom är.
Men jag ser att ögonen redan vet vad mina tycker, men har ingen förståelse.
Jag ser ingen ångest bakom denna patetiska blick.
Dessa ögon har sårat alla som dom har kommit dom nära.
Finns det något förlåtelse bakom dom svarta ögonen?
Detta gör mig förbannad och tårarna bränner bakom mina ögonlock.
Dessa ögon förtjänar ingenting
Dessa ögon, har dom ingen självrespekt?